FRAMME!!


ÄÄÄÄNTLIGEN!!

AAAHHHH!!! Den är äntligen här. Dagen vi väntat på i sisådär 186 dagar. Nu var det bara det här med att ta sig iväg i snökaos. Nästan 600 inställda flyg över helgen pga av 10 cm snö. Tågen har ersatts med bussar halva vägen till London och till råga på allt går knappt några bussar från oss in till Brajjan. Men snö och is kan göra vad de vill för i morgon kl 12 vår tid ska vi bannemej stå i ett 36-gradigt Bangkok!! Som de flesta vet är vi tillbaka den 1 april. De som vill följa oss under vårt äventur gör det bäst på Instagram under mikapaulsson. Puss på er!! 

älskade snö, din tajming kunde inte varit sämre.


really.

 
Nääää va, kom igen nu. Som om det inte vore nog med att oroa sig för rabies-apor, malaria-myggor, människoätande kackerlackor, att allt är packat och att alla papper är utskrivna redan, så här 4 dagar innan avresa. Nä då ska de hota med snö så man kanske inte ens tar sig iväg. WTF?!! Inte cool!! 

inte min kopp te,

 
Jahapp, så hade man gjort det igen. Två och en halv timme av mitt liv jag inte kommer få tillbaka. Punkt.

aaaamen, kolla rå!!


måndagsblues.

 
 
 
 
Hoppsan sa ja. Då var det måndag igen, efter en fartfylld och flummig helg. OCH EN VECKA KVAR TILL TAKEOFF!! Har aldrig sett fram emot något så här mycket i hela mitt liv tror jag. Varenda liten sekund som finns över på en dag går åt till att kolla in nya ställen och äventyr. Och varje natt bjuder på drömmar om vita stränder och klarblåa hav. Mmmmm. Och för att inte tala om maten. Dan the man har mest riktat in sig på den här biten så han vet vad vi ska äta och vart och jag har kollat in vart det ska snorklas, vart man ska rida på elefanter och såklart handla ett fynd eller två. Men helgen var det ja. Fredag kväll spenderade vi hemma hos Jodie och Lee. Och hon hade verkligen tagit det där med att inte släppa taget om julen på orden. Vi klev in i deras lilla lägenhet och transporterades till en liten julgrotta. Där fanns en kungsgran större än något jag sett förrut, julgardiner, vinkorkar som lyste upp i takt till musiken. Och de bjöd på massa ost, charkisar och svingod äggtoddy. Och efter fredag kommer lördag och då var vi bjudna till Alex och Daisy, som hade lagat chili con carne. Phil delade ut souvenirer (POWER ANIMALS!!) från Australien och drog igång en salsa-skiva och resten är historia. Har fantastiska dansmoves och en mänsklig cykel på film men de är hemliga för omvärlden. Puss!!

sagan om...

HAHAHA!! Glömde ju nämna att vi när syrran var här bänkade vi oss i tre timmar och kollade in The Hobbit. Tyvärr tyckte jag inte att det levde upp till förväntningarna överhuvudtaget. Rätt tråkig story, och fruktansvärt lång och trög början. Funderar också på om det har att göra med att det är strax över elva år sedan den första Sagan om ringen-filmen kom ut och det var lättare att förtrolla mig som 14-åring än som den 25-taggare man är nu. Och att man innan dess inte sett något liknande. Nu är ju hela konceptet liksom redan gjort en gång, i en långdragen trilogi. Som nu ska dras ut i tre filmer till. Men det kan också ha att göra med att så fort jag ser eller hör Gandalfs namn, eller Dildo (förlåt Bilbo) Baggins för den delen, kommer jag att tänka på det här lilla klippet ovan. THIS BEARD IS FROM MY ASS. Haha, omogen men klockren humor som träffar mitt i prick varje gång. Ja, sån är jag. Och såklart gillar jag att dela med mig så detta har varit Dans svenskalektion ett par dagar nu. Nog om det. Förutom syrrans lilla visit denna vecka har vi inte sett ett enda nytt ansikte så nu tänkte vi fira in helgen med att åka till Shoreham och hälsa på Dans kompis Jodie, som vägrar att släppa taget om julen och tydligen vispat ihop lite äggtoddy till oss. Så skål allesammans. Hörs!!

lever, men bara nästan.

 
God afton kära undersåtar. Jag lever!! Men jag trodde en liten stund där att det var över för min del. Ser ni mitt blåmärke?! Inte? För att göra det lätt för er har jag ringat in det med den röda ringen här uppe i bilden. Mitt i den lilla cirkeln kan ni alltså skymta ett litet blåmärke, roten till det onda. Jag var nämligen iväg och fick vaccination igår och allt var lugnt och fint till en början. Men så i natt när jag skulle vända på mig i sängen upptäckte jag att hela armen hade självdött. Hej hej halvsidesförlamning. Så idag har det varit lite problematiskt att flänga runt då det skulle målas väggar och bäddas sängar på jobbet. Sen var ju syrran aka bacill-bomben här måndag-onsdag också och hon delade snällt med sig av sin förkylning. Tack och bock!! Men nu ska jag inte klaga mer. Vad är väl en liten förkylning och en halvsidesförlamning när det bara är tio dagar kvar till avresa? INGET!! Det är bara att bryta ihop och komma igen. Försökte sparka förkylningen i arslet med en springtur ikväll så vi får se hur det ligger till i morgon. Nu är det dags att utnyttja min trasiga arm till fullo i form av att få Dan att serva mig allt jag ber om. Pöss!!

oops, råkade upphäva köpstoppet tillfälligt.


i'm also good at mermaid dancing.


beach boy.

 
Ni får ursäkta röran men jag hade ingen lust att städa undan för dagens photoshoot. Det viktiga i den här bilden är den 28-åriga Daniel Joseph Brown, född och uppväxt i Brighton, England. Och i denna bild har jag alltså fångat hans livs första möte med ett par flip-flops. Hahaha, jag döööör. Kolla in blicken och den motsträviga kroppshållningen. Karln har aldrig haft på sig ett par tofflor av detta slag förut och hasar sig fram med avsky i blicken. Men det som inte dödar, det härdar. Han har två veckor på sig att vänja sig sen finns det ingen återvändo. Det är flippisar eller barfota-sprint som gäller. 

åååh, det börjar närma sig nu!!


locked up in heaven.

En två dagars arbetsvecka har gjort denna fredag till en av de konstigaste i mannaminne. Här sitter jag iförd pyjamasbyxor redan och tankar lite musik, bla denna trallvänliga och smått töntiga Bruno Mars-låten som jag inte kan få nog av, medan Danny sitter och skriker åt Need for Speed på surfplattan. Men en soff-fredag är precis vad båda behöver då jobb väntar för bådas del både i morgon och på söndag. Fokuset under dessa två resterande veckorna innan Bangkok-takeoff kommer ligga på att trycka resekassan full med alla småslantar vi kan hitta och att inte spendera något av vad vi redan har. Men vi sitter inte i sjön, syrran kommer hit och rastar oss lite i början av nästa vecka och nästa fredag har Jodie varit snäll nog att bjuda in oss på middag så vi inte får lappsjuka. Och ikväll hade vi tänkt att slå på stort med äkta svenskt fredagsmyzzz. Vi har OLW-dip, tacos, dammsugare och julmust att tillgå så det här ska nog bli prima. Går det att live-streama På Spåret tro? Häj!!

come on cambodia.

 
Bada boooom. Sådär ja, vi tog och kickstartade det nya året med att finalisera det sista steget inför stundade resa - visumansökning för Kambodja. Så nu är det bara att vänta på svar och skriva ut alla viktiga dokument, invänta spännande saker på posten som myggnät, omvandlare för alla laddare, myggmedel och annat sexigt att stoppa i väskan, sen drar vi. 18 dagar nu, gaaaaah!! Måste försöka klämma in ett solariebesök eller två för att inte chocka min nästan transparenta hudkostym när vi väl kommit fram. Får man ta med sig solhatt på backpacker-äventyr, eller är det för osportligt?!

HAPPY NEW YEAR!!

 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
Hej 2013, jag tycker nog allt att vi lyckades fira in dig på ett fint sätt. På inbjudan stod det: Party and dress like there's no tomorrow!! Och det kan vi ju lugnt sagt bocka av. Karlarna i sällskapet slog på stort med hattar, flugor och hängslen och såg ut att ha blivit skickad in till framtiden när vi stannade upp bland allt "vanligt" folk inne på Victoria station. Själva partajet låg i Islington och bjöd på skumpa med zombieblod, nakendans, eldslukning och Alex magitrick. Tolvslaget skålades in med varsin tequila och efter det är både bilderna och minnet lite halvsuddigt. Hann med två timmars väntan på tåg och ett litet breakdown på vägen hem men slutet gott, allting gott. Önskar alla ett förträffligt nytt år. Puss på er!!
 

RSS 2.0