jobb, jobb, jobb.

Nu får det vara nog. Det här med att sitta still och vänta har aldrig varit min grej. Är förvånad över att jag överlevt att sitta på ändan i två månader i väntan på besked. Måste vara för att det finns så mycket att göra här. Men nu tryter både tålamodet och spargrisen så nu får det banne mej vara nog. Jag vill ha ett jobb. Helst i morgon. Adjö!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0