tut tut.

Jag skulle passera ett övergångsställe på väg hem från jobbet idag. I väntan på grön gubbe stod jag och slängde lite nonchalant med håret. Och vad händer? En gammal, risig, sönderpimpad Volvo med två magra småpojkar åker förbi och tutar. Haha! Ska man skratta eller gråta? Jag blev fnissig av det hela och drog min naturliga reaktion från uppväxten i Oviken (Volvo-mekkat) Jämtland. Peka finger och blänga. Nu är det hög tid för veckans South Park.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0